Nu tror ni kanske att jag ska skriva att jag efter ett par veckor i Sverige inte längre saknar varken Indien eller Prinsen. Då har ni fel. Fel, fel, fel, fel, fel. Däremot har jag kommit på en sak som jag varit utan hela sommaren men inte saknat alls.
Alkohol.
I vanliga fall är sommaren den tid då alkoholkonsumtionen ökar och många känner säkert igen sig i att det ofta blir ett (eller fler) glas vin till det grillade både veckodagar och helger. Att det dessutom är gott med ett glas rosé eller bubbel på altanen eller någon uteservering när dagen går mot sitt slut tror jag många skriver under på. Och jag säger inte emot.
Främsta anledningen till att jag inte druckit något är förstås att jag varit i Kashmir som är övervägande muslimskt. Inte så att det inte går att få tag i alkohol där, det finns tre spritbutiker i Srinagar och flera hotell serverar både vin och öl. Plus att det säljs en hel del svartsprit i shikarorna på Dal lake. Däremot är det ingen av dem jag umgåtts med som dricker. Alltså har det aldrig egentligen varit en fråga om det ska drickas vin eller inte till maten. Hade jag velat hade det alldeles säkert gått att ordna, men jag har helt enkelt glömt bort det. Istället har jag druckit vatten eller lime soda och varit helt nöjd med det.
Tillbaka i Sverige är det däremot svårt att glömma bort att det finns alkohol. Nästan varje gång man träffar någon pratas det om ifall inte ska ta sig ett glas vin. Jag har tackat nej. Suget har helt enkelt inte funnits där, och så länge det inte gör det känns det bra att avstå. Inte så att jag på något sätt förvandlats till nykterhetsivrare under sommaren, men att dricka när man inte är sugen känns ganska korkat.
Synd bara att jag inte haft samma erfarenhet med mitt sötsug, det hade varit nå´t det!
