|
|
22 Maj 2013 
Halvvägs in i den här Stockholmsveckan och den är ungefär som det brukar vara, en orgie i att träffa folk man inte sett sedan sist och prata ikapp allt man inte hunnit ventilera. Det blir så mycket frukost, lunch och fika på stan att man lätt kan tro att behovet skulle bli mättat för år framöver. Det är inte sant naturligtvis, för att träffa gamla vänner och sitta på ett café och prata tills man märker att det visst blivit mörkt utanför fönstren kan man väl aldrig bli mätt på.
Att flytta från Stockholm till småstan har massor av fördelar men att lämna kvar alla vänner är inte en av dem. Därför betyder de här veckorna massor för mig. Inte så mycket för kaffet, croissanterna eller ens de indiska luncherna, men för mötena, kramarna och skratten.
Fast det är som en fikaorgie, det är det.
20 Maj 2013
Det här är en av de vackraste platserna i hela Stockholm och jag måste alltid dra efter andan när jag kommer upp för trappan och in i stora salen i biblioteket. Och ja, jag valde att spendera eftermiddagen här inne istället för ute i solen. Jag tror jag skulle kunna spendera hur många timmar som helst med att bara flanera runt och läsa på baksidorna av alla böcker och snusa på doften av gammalt damm.
Jag kanske borde blivit bibliotekarie.
19 Maj 2013
Nej, det är ingen mack. Och nej, vi kommer inte att ses i morgon heller, men jag fick den känslan när jag sa hej då till Torpet inför den kommande Stockholmsveckan. Boden börjar få sitt slutliga utseende och de rosa knutbrädorna gick att måla över utan problem. Fattas bara lite finmålning med den där lilla, lilla vattenfärgspenseln och en målning till av dörren. Ja, och så gardiner på uterummet för att täcka utsikten över den vedervärdiga baksidan av grannens skjul. Men sen, sen är det klart för grillkvällar och fikastunder med kaffe och hembakade kakor på fina fat. Och solsken, förstås.
Ännu bättre är att när jag kommer tillbaka på fredag kommer det inte se exakt likadant ut som jag lämnar det. Lite oklart hur det egentligen kommer se ut men Snickarna ska jobba på med sitt när jag åker till Stockholm och jobbar med mitt. Det kan bli hur som helst, fast bara bättre.
Nu stänger vi den här veckan och ser fram emot en ny eller vad säger ni?
19 Maj 2013
Trots hot om överhängande regn blev det ju en riktig sommardag igår också, en riktig småstadssommardag. För er som inte haft en sådan kan jag berätta att den innehåller en tur till centrum där man kan träffa en av världens bästa vänner, med föräldrar, och fika i värmande sol på uteservering där de har kaffe i kopp och serverar bakelser, inte latte kärleksmums i megaformat. Sen kan man få promenera i sakta mak längs Göta kanal, där grönskan formligen exploderar i ansiktet på en och att liljekonvaljerna är nästan redo att plockas, medan man försöker prata ikapp om allt som har hänt sedan sist och planera in hur man egentligen ska göra för att det inte ska bli så himla länge till nästa gång. Och kanske, kanske, kanske hinner Prinsen också komma till dess.
En småstadssommardag innehåller också en granne som man inte träffat sedan man flyttade in men som tyckte det var dags nu och som dessutom skrivit ihop en lapp med sina kontaktuppgifter ifall man skulle behöva hjälp med något någon gång. Omtänksamheten i det är så fin att man nästan vill ta tag i grannen och ge honom en stor kram men det gör man inte för det vore att gå över gränsen och det vill man ju inte göra nu när han visat sin välvilja.
Sen kan man börja måla på boden samtidigt som man gnolar på Gyllene Tider. ”Jag blev född i en småstad, jag växte upp blev kär i en småstad. Hur jag än vrider och jag vänder mig så kommer jag tillbaka igen.” Men alla sommarkänslor gör en så fluffig i huvudet att man målar rött där det egentligen skulle vara vitt, försöker täcka över sitt misstag och inser att det blir rosa knutar på boden.
Men man kanske inte ska vara så kinkig.
Rosa knutar passar väl alldeles utmärkt på ett falurött hur i 1800-talsstil?
17 Maj 2013
Solen lyser himlen är blå… vilken dag det blev idag. Solglasögon och barfotapremiär. Ja, barfota i skorna alltså, men det förstår ni säkert. Det går ju inte att åka ner på stan utan nå´t på fötterna, inte ens i Motala faktiskt.
Och som om det inte vore nog underbart att få kisa mot solen och låta tårna vicka lite i frihet, idag var dagen när Snickarna äntligen började återuppbygga golvet i Torpet. Inom en månad kommer vi nog kunna ta oss in i huset utan att kliva på en sten och sedan hoppa ner på marken, och vi kommer nog ha både toa och ett provisoriskt kök. Dusch är än så länge något oklart och det kommer bara vara ett betonggolv, men ändå.
Lyx!
16 Maj 2013
Härom dagen skrev jag det här, det står jag fortfarande för men nu kommer något som jag verkligen gillar. Titta på bilderna ovan, ser ni den gemensamma nämnaren? Ja, det är klart ni gör. Min gnallgula Power Houdi från Houdini. Sen jag köpte den tror jag inte det gått en vecka utan att jag använt den och den har följt med mig precis överallt, från Himalaya till Stockholms skärgård till Torpet. Tyvärr har den farit lite illa av all renovering så det börjar bli dags att titta efter en ny.
Kanske skulle det kunna bli den här, inte lika skrikig färg men med väldigt förmånligt pris på rea. Eller så skulle det kunna bli den här, från Bergans, i sommarfräscha svenska färger. Helt klart är att det måste bli något nytt.
En färgfläckig gammal luvtröja passar sig väl inte om man ska försöka vara snygg en kylig sommarkväll.
Eller vad tycker ni?
Inlägget är ett samarbete med Outnorth.
15 Maj 2013
Ja, så är det. Den här årstiden är Sverige som allra, allra, allra vackrast och det är svårt att få nog av all knoppande grönska och vitsipporna som formligen sprider ut sig som en vit matta vart än man går. Det spelar ingen roll om jag är på dåligt humör eller surar över livets alla tänkbara jävligheter. Får jag promenera genom en glänta täckt av vitsippor börjar jag automatiskt att le.
Jag älskar det, ja verkligen.
Älskar den svenska våren och att man kan gå ut klocka åtta på kvällen och ta sånna här bilder..
14 Maj 2013
Det var inget vidare väder på morgonen idag så istället för att åka till Torpet som planerat fastnade jag med en kopp kaffe och ett gäng färgkoder, det kanske ni ser här i bloggen. Egentligen var det väl inget fel på det gula men jag var lite trött på det och det är ju så attans kul att se hur det blir när man ändrar. Fast det tar alltid så mycket längre tid än man trott. Nu är jag tillbaka på orange och kanske att cirkeln är sluten. Det var just orange som bloggen var när jag började för mer än två år sedan. Jisses vad tiden går!
När solen äntligen kom fram kunde jag ändå slita mig och byta färgkoder mot rödfärg och fortsätta måla på boden. Tyvärr är jag varken målare eller särskilt tålmodig så det är inte alltid det blir helt korrekt. Det kommer lite rött där det ska vara vitt och vitt där det ska vara rött. Ja, ja. Det är bara ett torp. Det är en mening jag hör mig själv säga gång på gång och inom mig tänker jag att jag kommer behöva köpa en riktigt, riktigt liten pensel, typ en så´n man hade när man var liten och målade vattenfärger, för att gå över och finmåla alla skarvar med.
Men. På lite avstånd och med ett något blurrigt filter över ser det helt acceptabelt ut.
Tycker ni inte?
13 Maj 2013
Alltså, ser ni den här bilden? Jag vet att jag redan lagt upp den en gång via Instagram men det kan inte hjälpas, ni måste få se den igen. Den är från Stadsparken i Motala idag på eftermiddagen och det var så vackert där nere vid vattnet att jag nästan blev tårögd. Sånna stunder ångrar jag inte ett dugg att jag bestämde mig för att flytta tillbaka hit. Jag menar, finare ställe får man ju leta efter!
Fattas bara att få lite bättre ordning på företagandet så är allting fulländat sen.
Fantastisk miljö och drömhuset (nåja) finns ju redan.
12 Maj 2013
Det blev ju inte alls så mycket med den där lördagen igår som jag hade tänkt. Det blev något helt annat. En förmiddag med shopping på Hjärta till Hjärta och jag tror nästan att Sorasysteryster och jag satte någon slags rekord i hur länge man egentligen kan strosa runt där inne. Fler och fler saker åkte ner i varukorgen och trots att vi försökte vara kritiska passade allt vi hade plockat till oss och behövde följa med hem.
Något nervös gick jag till slut mot kassan och kände att det här blev helt klart lite mer än vad jag hade i min shoppingbudget denna lördag. Tänk så fel jag hade. Hela kalaset med stickat tröja, virkad(!) väst, hallmatta till Torpet och ett armband gick på 105 kr. Det är minsann inte varje dag man shoppar så mycket för så lite.
Sen var det bara att cykla uppför mastodontbacken till Radiomuseet. Ja, jag vet att jag hänger rätt mycket där uppe nu för tiden och idag var det för ett spännande möte med två kreativa företagare som säkert kan leda till något bra så småningom. De kan och gillar sån´t som jag inte är så bra på, så vi ska nog kunna komplettera varandra på ett bra sätt.
Och en virkad väst, hur fantastisk är inte det.
Ni ska få se en bild så fort jag har en bra.
|